Asien,  Hälsa & Välmående

PUERTO GALERA, FILIPPINERNA – ”OM JORDEN GÅR UNDER NU DÖR JAG LYCKLIG”

Det var en tidig förmiddag den 21 december år 2012. Jag satt på en vit, kilometerlång sandstrand i Puerto Galera, Filippinerna och begravde tårna i sanden. Lite längre bort lastade några män i fiskenät i en roddbåt för att säkra dagens fångst. Solen sken och havet var lugnt.
I flera veckor hade tidningar och nyhetskanaler över hela världen rapporterat om denna dag. Dagen då Mayakalendern tog slut och jorden skulle gå under.

Jag minns att jag satt där, såg ut över havet och tänkte för mig själv
”Om jorden går under nu så dör jag lycklig”. Jag befann mig då precis där jag trivs allra bäst. Bland palmer, varm sand och på mitt livs äventyr på andra sidan jorden.

Trots all fattigdom och elände så fanns där ett lugn hos folket.
En tyst överenskommelse om att ”Äh, det löser sig, vi tar det imorgon”
Man levde för dagen, tog den precis som den kom. Det fanns inga planer på någon morgondag förens solen gått ner.

Det har passerat många år sedan den dagen. Ändå har jag alltid längtat efter den igen.
Inte nödvändigtvis den stranden eller just de vågorna utan nya platser att känna samma känsla för. Ren lycka.

Jag har alltid velat leva så. I enkelhet, nära vågor och värme. Men hur skapar man en sådan tillvaro när hela ens liv går ut på fulltids arbete i en stad full av stressade människor? I ett land som täcks med kyla och is i mer än 6 månader om året. I en vardag av arbete, städning och sömn.
Igen och igen…

Det är läskigt att planera om. Göra om och göra rätt för sig själv även om det inte är logiskt för någon annan. Att säga upp sig, boka flygbiljett och ta ytterligare ett steg i rätt riktning. Sin egen riktning.
Nu är det gjort. Den 13e december blir början på något nytt. Och jag längtar.

5 kommentarer

  • Britt-Louise Backlund

    Hej Madde😊 vad bra du skriver och berättar! Du gör helt rätt,följ din väg😊in i äventyret😊stor Kram/brittis

  • Lite mera rosa - Cornelia Tonéri

    Wow.
    Så bra gjort. jag ser fram emot att få följa resan. För vi får väl följa dig?
    Tack för inspirerande ord.
    Jag har haft min del av det livet. Nu har jag några år av andra prioriteringar. Två små hjärtan som skall fostras till nya individer med nya möjligheter.
    Och när de flyger själv kan jag åter igen göra precis det där jag vill för stunden.

  • Ebet

    Vad spännande allt låter. Så rätt du gör. Någon som jag lärt mig är att jag ångrar inte det jag gjort utan det jag ångrar är det som jag inte har gjort.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *