Asien

Asien

  • Asien,  Resor & Platser

    BAYON TEMPEL – DE AVGUDADE KVINNORNAS STAD

    Kvinnor som bar vackra smycken, höga kronor och löst, fladdrande tyg kring midjan. De var de dansande varelserna, vackrare än människan själv. Man trodde att de färdats från himmelen för att underhålla gudar och kungar med förtrollande danser. Danser som tog en halv livstid att lära sig utantill. Apsara dans.

    ”Det här är Bayon tempel. Det var en gång vår huvudstad. Här bodde kungen med sina 3000 Apsara dansare i sitt hov. Han hyllade dom med väggdekorationer i sten och man ber fortfarande här inne. Då tar man med sig en lotusblomma” Berättar vår tuktuk schaufför Mr. Black och pekar upp mot templet. Överallt sticker leende ansikten ut ur tornen och när vi går upp för trapporna ser jag kvinnor med lotusblommor överallt. Karvade i stenväggarna för hand.

    Det känns som att vandra i ett forna kungarike när vi passerar långa korridorer av pelare och väggdekorationer. Templet sträcker sig högt upp i den blå himmelen och det är en kraftansträngning att ta sig upp och ner för de branta trapporna. Det är ofattbart att tänka att här levde en gång ett helt folkslag. Först med hinduistisk tro för att sedan övertas av buddhism vid ett senare skede.

    Runt området sträcker sig en lång mur. Den är känd som elefantmuren. En flera meter lång stenmur som ser ut att bäras upp av hundratals elefanter. Man hyllade dessa djur förr, likväl som idag.

    ”Förr rann en flod här. Man plockade stenblock ifrån vattenfallet och flyttade stenarna med båtar. När de kom fram använde man bambustockar och elefanter för att transportera stenblocken till templet. Därför ser man fullt av små hål i stenarna i alla tempel” Berättar Mr. Black.

    ”Jag ska visa er Angkor Thom’s gamla damm. Följ med mig!”

  • Asien,  Resor & Platser

    ANGKOR WAT – EN DRÖM I UPPFYLLELSE

    Äntligen har jag fått kryssa för ett resemål på min bucketlist. Jag har drömt om Kambodja och Angkor Wat så länge! Nu har jag fått stå i dess salar, vandrat i utsmyckade korridorer och sätt en av vår planets vackraste arv.

    De tre majestätiska tornen har stått stadigt sedan 1100 talet. De höjer sig ståtligt över det annars platta området som omringas av en kraftig mur. Det är en klassisk symbol för Kambodja och trots att jag sätt hundratals bilder på templet innan så är det obeskrivligt när man väl står där. Det är enormt! Väggarna som bär upp templet är utsmyckade med fantastiska bilder i sten. Allt karvat för hand, en gång för länge sedan. De allra flesta är kvinnor med stora kronor och vissa håller i ormar.

    Det tar lite mer än en timma att ta sig in i templet, gå runt och fotografera för att sedan återvända till tuktuken. Det är inte fullt lika mycket folk som jag förväntat mig. De flesta åker tidigare på morgonen för att se soluppgången runt 04.00. Soluppgången i Kambodja ska tydligen vara något alldeles extra. Själv är jag morgontrött och nöjer mig med att åka runt kl 8. Dock blev dagen mycket varmare…

    Vår tuktuk schaufför Mr. Black har kört runt området många gånger och pekar glatt mot alla gömda murar vi passerar i jungeln. Han berättar också vad som funnits där innan. ”Det fanns mycket mer vatten här förr och man hade djupa vallgravar runt hela templet. Nu finns bara några få dammar kvar”

    Överallt utanför templets bro står guider och vill sälja in sig med sin kunskap om historian. Vi vill inte ha någon guide utan gå runt själva. Det finns så många turister som köper guider att man får lära sig nästan allt om templet bara man passerar dom. Guiderna är högljudda och ivriga att visa precis allt.

    Mr. Black väntar på oss utanför templet i sin tuktuk. ”Nu åker vi till nästa tempel”

  • Asien,  Resor & Platser

    LAT’S BEACHBAR – DEN BLÅ HYDDAN PÅ STRANDEN

    Precis intill den smala stentrappan som leder ner från vägen till stranden ligger en blå liten hydda. Den är inklämd mellan palmer, små buskar och blomkrukor. Stranden är lugn idag, det är ingen som badar trots att havet är turkost och himmelen klarblå.

    Likt varje dag vi kommer hit blir vi hälsade med breda leenden och god, färsk frukt. Lat gör områdets godaste smooties på annanas och vattenmelon som läskar perfekt i värmen. Två smooties för 80 bath. Det är värt varenda krona!

    ”Heter du Kim?” frågar jag nyfiket. Både taket på den lilla hyddan och en skylt på elskåpet pryds med namnet Kim.

    ”Nej, platsen är döpt efter min dotter, jag heter Lat” säger hon och skrattar gott medan hon förbereder lunchen vi beställt. Tonfisksmörgås och stekt ris. Lat tar sin moppe och kommer snart tillbaka med rykande varm mat som hon ställer framför oss. Hon bjuder också på ett fat med frukt.

    ”Ni kommer hit ofta, jag bjuder er på frukt” säger hon och ler ett sånt där hjärtligt leende som kommer inifrån. Jag gissar att hon har ett kök i närheten. Kanske i någon bostad. Den lilla hyddan fungerar bara för en mixer för att blanda smooties och ha blinkande julbelysning.

    Det här är så enkelt det kan bli. Enkelhet som det ska vara. I skuggan under ett parasoll, bland hyddor byggda av bambu och bland lugna vågor. Jag älskar det.

  • Asien,  Resetips

    VISUM TILL KAMBODJA – ENKLASTE SÄTTET

    Att söka visum kan vara krångligt om man aldrig gjort det förut. Många svenskar som besöker Thailand åker över till Kambodja för att spendera några dagar bland sevärdigheter och gamla tempel. Här nedan listar jag hur man enklast går till väga för att söka visum till Kambodja utan att behöva betala hutlösa summor pengar till falska hemsidor eller korrupta gränspoliser.

    Innan du börjar behöver du…

    Nytaget foto av ditt ansikte – Gärna mot enkel bakgrund. Det går bra att använda mobilkameran.

    Foto av ditt pass ”mittuppslag” – Går att scanna in digitalt eller fota med mobilkamera. Se till att allt går att läsa.

    Ansökan

    Det finns många visum-agenturer på nätet som erbjuder dig visum snabbt och enkelt. Det är lätt att luras av proffsiga hemsidor med Kambodjas regerings logga uppe i hörnet. Dessa agenturer tar ut höga avgifter för att behandla din ansökan.

    Ett visum för 30 dagar ska kosta 36 dollar (338 kr) detta är aktuella priser för år 2019.

    Ett e-visum ansöker du om på Kambodjas officiella hemsida https://www.evisa.gov.kh/ där du fyller i ansökan för resenärerna, laddar upp dina bilder på ansiktet och ditt pass. Du behöver också redovisa en adress där du planerar att bo i Kambodja. Ex. Hotellets adress samt in- och utresedatum. Ansökan tar mellan 1 – 3 arbetsdagar så ansök gärna i god tid.

    När du fått ditt e-visum godkänt behöver du skriva ut två kopior av det. En för inresa och en för utresa. Detta krävs att du kan visa upp på flygplatsen. Det kan också vara bra att ha kontanter med sig då det sällan går att betala med kort i Kambodja. Vissa gränspoliser tycker om att ta ut extra avgifter för nästan allt, då är kontanter bra.

    Trevlig resa!!
  • Asien,  Resor & Platser

    HUA HIN NATTMARKNAD

    Taxin stannar vid klocktornet i Hua Hin. Det är en slags refug där två körbanor möts och ett enormt porträtt på Thailands kung Maha Vajiralongkorn står uppställt. Klocktornet står intill körbanan och är ett riktmärke för taxibilar att parkera vid. Överallt hänger färgglad julbelysning och små dekorativa lampor som kastar ett glittrande sken över hela det mörka området. Klockan är ungefär 18.30 lokal tid.

    Rakt över den trafikerade vägen lugnar tempot ner sig och folk strosar runt mellan alla marknadsstånd. Klämmer, känner och försöker pruta. Det har blivit mycket svårare att pruta här än det brukade vara. Förut var det mer regel än undantag. Nu blir säljarna snabbt tvära och lägger undan sakerna utan att vilja förhandla oavsett hur mycket eller lite man handlar.

    Marknaden ligger längs med bakgator och det finns allt ifrån kläder, smycken, väskor, mat, frukt och drinkar. Man kan bli avmålad på tröjor, fläta håret och sitta med fisk-spa.

    Mitt ibland folkmyllret vankar en gammal kvinna. Hon räcker upp till midjan på de flesta andra. Hennes hud är skårad, rynkig och mörk. En dam som kanske levt ett härdat liv, tänker jag. Nu går hon runt och säljer hattar och egengjorda smycken, pratar konstant och försöker söka ögonkontakt med de förbipasserande. Några handlar, andra inte. Endel har allt här, andra ingenting.

    Hua Hin, Hua Hin District, Prachuap Khiri Khan 77110.

    ”You can never cross the ocean unless you have the courage to lose the shore”

  • Asien,  Resor & Platser

    SVERIGE TILL CHA-AM PÅ 24 TIMMAR

    Snö, regn och blask. En konstant pendling mellan ett par pluss- och minusgrader. Inga soltimmar alls. Samtidigt är det strålande sol, lätt vindbris och 25 grader varmt någon annan stans. Jag fick känna allt på mindre än 24 timmar.

    När vi kliver ut genom dörrarna från Suvarnabhumi flygplats sköljer en varm, fuktig bris över oss. Det var nästan som om kroppen förberett sig på kylan och snön som vi lämnat bakom oss. Luften i Bangkok är delvis täckt av smog men en ljusblå, klar himmel skymtas där ovan och lovar bra väder. Så fort bilen rullar ut ur storstadens myller lättar det grå diset från avgaserna och visar oss palmer, små bergstoppar och vägar kantade av små butiker, marknadsstånd och trädgårdsodlingar. Några vilda gatuhundar löper längs väggrenarna och vissa sover under parkerade bilar.

    Som överallt i Asien kantas varje gathörn av el-stolpar med svarta kablar i ett kaotiskt virrvarr. ”Slutar elen att fungera så lagar man inte, man drar bara en ny sladd” säger pappa och skrattar. Han är så glad över att få visa oss sitt hus, sitt kvarter och stranden vid hans nya hem. Cha-am, Sport Village. Vi spenderar denna lata eftermiddag med ett par dopp i poolen, vårrullar i skuggan och en öl på altanen.

    ”Livet gott, allting gott”

  • Asien,  Hälsa & Välmående

    PUERTO GALERA, FILIPPINERNA – ”OM JORDEN GÅR UNDER NU DÖR JAG LYCKLIG”

    Det var en tidig förmiddag den 21 december år 2012. Jag satt på en vit, kilometerlång sandstrand i Puerto Galera, Filippinerna och begravde tårna i sanden. Lite längre bort lastade några män i fiskenät i en roddbåt för att säkra dagens fångst. Solen sken och havet var lugnt.
    I flera veckor hade tidningar och nyhetskanaler över hela världen rapporterat om denna dag. Dagen då Mayakalendern tog slut och jorden skulle gå under.

    Jag minns att jag satt där, såg ut över havet och tänkte för mig själv
    ”Om jorden går under nu så dör jag lycklig”. Jag befann mig då precis där jag trivs allra bäst. Bland palmer, varm sand och på mitt livs äventyr på andra sidan jorden.

    Trots all fattigdom och elände så fanns där ett lugn hos folket.
    En tyst överenskommelse om att ”Äh, det löser sig, vi tar det imorgon”
    Man levde för dagen, tog den precis som den kom. Det fanns inga planer på någon morgondag förens solen gått ner.

    Det har passerat många år sedan den dagen. Ändå har jag alltid längtat efter den igen.
    Inte nödvändigtvis den stranden eller just de vågorna utan nya platser att känna samma känsla för. Ren lycka.

    Jag har alltid velat leva så. I enkelhet, nära vågor och värme. Men hur skapar man en sådan tillvaro när hela ens liv går ut på fulltids arbete i en stad full av stressade människor? I ett land som täcks med kyla och is i mer än 6 månader om året. I en vardag av arbete, städning och sömn.
    Igen och igen…

    Det är läskigt att planera om. Göra om och göra rätt för sig själv även om det inte är logiskt för någon annan. Att säga upp sig, boka flygbiljett och ta ytterligare ett steg i rätt riktning. Sin egen riktning.
    Nu är det gjort. Den 13e december blir början på något nytt. Och jag längtar.

  • Asien,  Resor & Platser

    EN MÅNAD MED LIVET I EN RYGGSÄCK

    Den 13 december åker vi. Fick jag bestämma själv skulle jag börja packa redan nu! Pass, mobil, pengar, resten löser sig, eller hur? Vi flyger ifrån Stockholm, Arlanda och mellanlandar i Ryssland, Moskva. Kanske hinner vi skåla med varsin drink innan vi bordar planet till Thailand, Bangkok.
    Bangkok, staden som aldrig sover. Det konstanta myllret av människor och röster. Färgglada gatustånd med handmålade tavlor, plåttak som hotar att lossna i vinden, levande bakgator och oändligt med taxibilar.

    Därefter ska vi leta på en buss som tar oss ned för Thailands östkust till staden Cha-Am. Där ska vi tillbringa några dagar hemma hos min pappa i hans fina hus och bara njuta av tillvaron.  Det känns lite som ett eget hem där. Väldigt få turister, öde vita sandstränder, enorma fladdermusgrottor och ett naturreservat med en fantastisk flod att glida med i.

    Runt den 17e packar vi våra ryggsäckar igen och hoppar på en buss som tar oss ännu längre ner längs östkusten. Nästa stopp blir ön Koh Tao där vi planerar att stanna ända fram till jul.
    Det här är en plats jag hört mycket gott om. Det ska tydligen vara en dykares paradis och vi planerar att spendera väldigt mycket tid i havet. Drömmen är att få simma med haj. Tror ni vi ser några?

    Julen firar vi tillbaka i Cha-am. Vad är väl inte ett svenskt julbord mitt ibland alla palmer och strålande solsken?
    Efter jul är resan ett blankt papper som ska fyllas med äventyr och upplevelser. Vi har pratat om Bali eller fortsatt backpacking i Thailand. Några förslag?

    Fram emot resans slut, runt den 9e januari är vi åter i Bangkok och flyger till Kambodja, Siem Riep. Där ska vi besöka ett av världens arv, Angkor Wat. Det blir en dröm som går i uppfyllelse!
    Det säges att det tog 37 år att bygga staden med hjälp av 6000 elefanter och 300.000 människor. Allt byggdes för hand.

    Tänk att få spendera en hel månad med hela livet i en ryggsäck. Vi bär det vi behöver, njuter, solar, simmar och reser. Jag längtar! Jag vill åka nu….